Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Dygdens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av dess natur som natur, sådan den var, utan att bry
sig om att taga den vetenskapligt.
Hans karaktär var som en illa gjord
kompensationspendel: för mycket av modrens mjuka metall, för
litet av fadrens hårda. Därför slitningar och ojämn
gång. Än ytterligt känslofull, än hård, skeptisk.
Modrens död tog honom mycket djupt. Han sörjde
henne så, att hon blev i hans minne apoteoserad
såsom inbegreppet av allt gott, skönt och stort.
Sommaren som följde därpå tillbragte han med
grubblerier och romanläsning. Men sorgen, och
sysslolösheten icke minst, hade skakat om hela hans
nervliv och satt hans fantasi i verksamhet; tårarne
hade varit som ett varmt aprilregn, vilket väcker
fruktträden så att de narras gå i blom för att sedan
frysa: majfroster innan befruktningen är fullbordad.
Han var femton år, den tidpunkt då kulturmänniskan
är manbar och mogen att ge liv åt kommande släkten,
varifrån hon hindras av brist på föda åt ungarne.
Han stod sålunda i begrepp att inträda i det minst
tioåriga martyrium som den unge mannen har att
genomgå under strider mot den allsvåldiga naturen,
innan han får tänka på att förvärva rättighet att
uppfylla naturens lag.
Det är i Pingsttiden en varm middag.
Äppelträden stå vita av blom, som naturen med slösande
frikostighet vräker ut. Vinden skakar kronorna och
frömjölet yr omkring i luften; somt kommer till sin
bestämmelse och väcker liv, somt faller på jorden och
förgås. Vad bryr sig den oändligt rika naturen om
en handfull mjöl mer eller mindre! Och när blomman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
