Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - För att bli gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖR ATT BLI GIFT 103
var sjuk eller i skolan, hänga på krogen, medan
han väntade ut en ny lektion, när det var för långt
att gå hem.
Han kom sällan hem mer.
Om kvällarne satt han på Operakällaren med
kamrater och talade om musik och sådant som
intresserade honom. Ovett fick han ändå, när han kom
hem, så att inte var det värt att brådska med
hemkomsten.
Det var ett helvete att vara hemma, det var
allt vad han visste, och någon hustru ansåg han
sig icke ha; hade aldrig haft; trodde en gång han
skulle få. Men barn fick han.
Vari felet låg, det kunde han aldrig komma
på. Hustrun sade jämt, att det kom sig av att han
aldrig var hemma, och han svarade, att hans
sysselsättning nödgade honom till det. Och de hade nog
rätt båda två. Men han kunde ju icke välja någon
annan sysselsättning! Nej, det var ju omöjligt! Man
kunde ju icke spela teater om dagarne, då alla
människor arbetade vid dagsljus.
Han erkände villigt, att hustrun icke kunde vara
glad åt att vara gift med en man, som bara kom
hem om nätterna som till en annan kona (och knappt
det); det var nu en gång så, och livet knäcker icke
alla nötter som vuxit på kulturens hasselbuskar; man
fick finna sig i det som så mycket annat. Hon hade
gift sig för att bli gift, och det hade han med,
kunde han neka det? Därför hade de det som de
hade’t. Det kunde ingen människa hjälpa! Det kunde
inte fan hjälpa - under nuvarande förhållanden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
