Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÅSTE 121
Magistern, som börjat med att kritiskt betrakta
skådespelet från sin höga ståndpunkt på stenen, hade
slutligen så småningom dragits med in i deras glädje,
så att han nära på tyckte sig vara med i sällskapet.
Han kunde till och med dra på mun åt bodbetjäntens
kvickheter, och värden, vilken tycktes vara en
småhandlare, hade på en timme vunnit hans sympati. Han
kände sig mot sin vilja glad bara han såg på honom.
Och denne var också en rolighetsminister av första
rangen. Han kunde »flå katt», »gå kräftgången»,
»ligga ut» på trädstammar, svälja slantar, äta eld
och göra alla möjliga slags fåglalåt. Och när han
tog ett saffransbröd ur snörlivet på en ung flicka
och sedan lät det försvinna i högra örat, då skrattade
magistern så att hans tomma mage hoppade.
Och så började dansen. Magistern hade läst
något visst i Rabes grammatika att »Nemo saltat
sobrius, nisi forte insanit» C i c., och han hade alltid
tyckt, att dans var ett utbrott av vansinne. Han
hade visserligen sett unga hundar och stutar dansa,
när de voro glada, men han trodde icke att Cicero
kunde ha utsträckt sin maxim ända till djuren, och
mellan djur och människor hade magistern lärt sig
dra ett tjockt streck. Men när han nu såg dessa
unga människor, nyktra, men mätta och otörstiga
svänga omkring efter harmonikans släpande men
takt-mässiga ljud, så var det som om hans själ kommit
i en gunga, som sattes i svängning av hans ögon och
öron, och han kunde till slut icke värja sig från
att högra foten sakta trampade takten mot mossan.
När tre timmar gått, steg han upp. Men det
var nästan svårt för honom att gå därifrån; det var
sorn att bryta ett glatt lag; ty han kände sig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
