Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÅSTE 123
och varmt i knäet, och det övergivna djuret såg
honom anda in i ögonen, som om han bad honom
taga reda på husbonden.
Men när de kommo i land vid Nybron, sprang
hunden sin väg.
- Han behövde mig icke längre, tänkte
magistern, och så gick han hem och lade sig.
Denna midsommardags obetydliga händelser
hade emellertid skakat magistern ur hans säkerhet.
Han insåg nämligen, att all omtänksamhet, allt
förutseende, all klok beräkning icke var människan nog.
Han kände en viss osäkerhet råda omkring sig. Till
och med källaren, hans hem, var icke pålitligare,
än att han kunde när som helst bli utestängd. En
viss kyla från Gustavs sida började även verka
störande på honom. Kyparen var lika artig som förut,
uppmärksammare än eljes, men vänskapen var borta,
förtroendet var brutet. Detta gjorde magistern
misstänksam, och var gång han fick en torr köttbit eller
för litet potatis, så tänkte han alltid: haha! han
hämnas på mig!
Sommaren blev grym för magistern, ty andra
fiolen reste bort, och bokhandlarn höll sig mest i
Mosebacke.
En höstafton sutto bokhandlaren och andra fiolen
nere på källarn och drucko sin toddy, då magistern
inträdde med ett paket under armen, vilket han
omsorgsfullt dolde i en tom buteljkorg, som stod
inne i skrubben, där man ställde undan skräp.
Magistern var knarrig och ovanligt nervös.
- Nå, gamle Blommen, började bokhandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
