Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ersättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ERSÄTTNING 135
jag aldrig våga gå bort! Jag tror du har gråtit
också!
- Ja> Jag har gråtit, och det må jag väl göra,
när du icke - älskar - mig - mera.
- Älskar jag dig inte, därför att jag måste vara
borta i affärer.
- En sexa är inga affärer.
- Se så där ja! Nu törs man inte gå ut mer!
Det är då fan, vad fruntimmerna äro efterhängsna
av sig.
- Efterhängsna! Jo jag såg nog det i går
middags, när jag mötte dig på Norrbro. Men jag skall
aldrig gå och möta dig mer.
- Men, min lilla vän, när jag gick med min
chef...
- Huhuhu! Nu brast gråten ut, och frun fick
konvulsioner. Ut och väcka Lina och få varma krus.
Han grät, han också! Hjärtats tårar! Över sig
själv, sin hårdhet, sin uselhet, över illusionerna, allt!
Men det var ju mer än illusioner! Han älskade ju
henne! Gjorde han icke? Och hon sade ju, att
hon älskade honom igen, nu när han låg på knä
vid soffan och kysste hennes ögon. Ja, de älskade
varann! Det var bara ett moln som dragit förbi!
Stygga tankar i ensamheten. Hon skulle aldrig,
aldrig vara ensam mer. Och så somnade de i
varandras armar, och hon log igen.
Men dagen därpå gick hon inte och mötte
honom. Han frågade ingenting vid middagsbordet.
Han talade mycket, men mer för att tala, och det
lät som han talade vid sig själv. Om aftonen
underhöll han henne med långa skildringar om livet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
