Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ersättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136
GIFTAS
Sjöstaholm, och vad fröknarna sa till baron och vad
grevens hästar hette. Och dagen därpå talade han
om sin avhandling.
En middag kom han hem och var mycket trött.
Hon satt i salongen och väntade på honom. Hennes
garnnystan hade fallit på golvet. Han går förbi
och får garnet om foten, rycker antimakassarn ur
hennes hand och släpar den med sig. Blir ond och
sparkar undan; han var för trött att buga sig ner
och ta opp.
Hon säger något vasst om hans oartighet.
Han svarar, att han inte har tid att tänka på
hennes skräp, och hon kunde för resten ta sig för
något nyttigt. Han måste tänka på sin avhandling
om han ville ha en framtid. Och därför måste de
tänka på inskränkningar.
Nu var det färdigt.
Följande dag satt frun och stickade på en strumpa
åt sin man, med förgråtna ögon. Han upplyste
henne, att det var billigare att köpa vävda strumpor.
Då brast hon i gråt. Vad skulle hon göra? Lina
skötte ju huset, och i köket fanns icke mera att
göra än för en person. Hon städade själv i rummen.
Ville han, att de skulle avskeda Lina.
- Å nej, nej.
- Hur ville han ha det då!
- Det kunde han inte säga, men det var
bestämt något galet. Huset var för dyrt. Det var
alltsammans! Det här gick inte i längden, och han
fick aldrig skriva på sin avhandling. Och så tårar
och kyssar och stor försoning!
Men han började nu vara borta ett par kvällar
i veckan. Affärer! En man måste visa sig bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
