Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ersättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ERSÄTTNING 13Q
partier talade han numera nästan för mycket om
sin son.
Och när han var ute en kväll, så längtade han
hem, icke därför att hustrun satt och väntade som
ett ont samvete, utan därför att han visste hon ej
var ensam. Och när han kom hem, så sovo de,
både hon och den lilla. Han skulle nästan ha blivit
svartsjuk på den lilla och känt sig undansatt, ty
det var dock ett visst behag i att vara efterlängtad.
Nu fick han sova middag; och när Harald kunde
vara bland människor, då kom pianot upp igen, och
då sjöngs Rosen i Nordanskog, ty den var spritt ny
för Harald, och den blev också ny för den stackars
Laura, som icke hört den på så länge.
Och aldrig var det tid med att virka mer, men
huset var också fullt med antimakassar. Men det
blev icke heller tid med avhandlingen.
- Den skall Harald få skriva, sade
häradshövdingen, ty nu kände han, att hans liv icke var slut,
när det var slut.
Och sedan sutto de mången kväll som förr och
talade, men nu talade de båda, ty nu förstod hon
vad de talade om. Hon erkände, att hon var ett
enfaldigt kräk, som icke förstod teater och religion,
men hon hade ju sagt honom det, fastän han icke
ville tro det. Men nu trodde han det inte alls.
Och de sjöngo Rosen i Nordanskog och Harald
skrek med, och de dansade efter Rosen i Nordanskog
och de vaggade efter den, och aldrig blev den
utsliten, inte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
