Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Slitningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SLITNINGAR 151
Slitningar,
Han hade fått upp ögonen för världens fånighet,
men han ägde icke kraft att genomtränga mörkret
och se efter vari orsaken till dess fånighet låg;
därför blev han förtvivlad, söndersliten, zerrissen.
Så kom han att älska en flicka, vilken gifte sig med
en annan. Han beklagade sig för sina vänner och
väninnor, men de skrattade bara åt honom. Så gick
han ensam, »oförstådd», sin väg framåt ett stycke.
Han tillhörde societeten och deltog i dess nöjen,
emedan de förströdde honom; men han föraktade dem
och han dolde det icke.
En afton var han på en bal. Han dansade med
en ung flicka av ovanlig skönhet och med livfulla
drag. När valsen var slut, ställde han henne mot
en vägg. Han måste tala vid henne, men han visste
icke vad han skulle säga. Slutligen bröt flickan
tystnaden och sade med ett hårt leende: Baron är
mycket road av att dansa? - Nej, inte alls! svarade
han. Är ni? - Jag vet intet fånigare, svarade hon.
- Han hade träffat sin man, eller rättare sin kvinna!
- Varför dansar Ni då? frågade han. - Av samma
orsak som Ni, sade hon. - Kan Ni känna mina
tankar? frågade han. - Vad är det för svårt. [-Personer,-] {+Per-
soner,+} som tänka detsamma, känna alltid varandras
tankar. - Hm! Ni är en underlig flicka; tror ni
på kärleken? - Nej! - Inte jag heller! Men man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
