- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
152

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Slitningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

152 GIFTAS

måste gifta sig i alla fall! - Ja, jag börjar tro
det! - Skulle ni vilja gifta er med mig? -
Varför inte? Vi skola åtminstone aldrig slåss! - Fy!
Men hur vet Ni det? - Därför att vi äro av samma
mening! - Ja, men det kan bli enformigt! Vi ha
ju aldrig något att tala om, ty vi känna ju varandras
meningar! - Ja, men det blev ändock enformigare
att gå ogift, oförstådd, Ni vet! - Det är sant! Vill
Ni ha betänketid? - Ja till kotiljongen! - Inte
längre? - Varför längre?

Han förde henne in i salongen och lämnade
henne. Därpå drack han några glas champagne. Vid
supén observerade han henne. Hon lät sig serveras
av två unga diplomater, men tycktes håna dem och
behandla dem som vaktmästare.

När kotiljongen kom, gick han genast fram till
henne och lämnade sin bukett. Accepterar Ni?
frågade han. - Ja, svarade hon. Och så voro de
förlovade.

Det var ett rätt äktenskap, sade världen. De
voro som skapta för varann. Samma
samhällsställning, samma förmögenhetsvillkor, och samma
»blaserade» åsikter om livet. Med blaserade menade
världen, att de icke tyckte om baler, spektakler,
basarer och andra ädla nöjen som skänka livet dess
värde. Och de voro som två nytvättade
griffel-tavlor, alldeles lika nu, men utan någon aning om
huruvida livet skulle komma att skriva samma text
på båda. Aldrig frågade de under förlovningens
ömma stunder: Älskar du mig, ty de visste ju, att
de icke älskade varann, efter som de icke trodde
på kärleken. De talade litet, men de förstodo
varandra så väl. Och så blevo de gifta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free