- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
165

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Slitningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SLITNINGAR 165

Inte tala om sådana grymma saker nu på julafton.

- Det var sant, det var julafton, »denna högtid...»

Och så åkte de hem. Och julgranen tändes och
det lyste frid och lycka ifrån den, men det mörka
granriset luktade begravning och såg dystert ut,
dystert söm baronens ansikte. Men så kom amman
in med de små. Då klarnade han upp, ty, tänkte
han, när de vuxit upp, då skola de skörda i glädje,
där vi sått i tårar, då skola de ha ont samvete,
när de bryta emot naturens lagar och icke som nu,
när vi ridas av griller, inpiskade med rotting,
in-skrämda med prästhistorier, och författade av
societeten, till societetens fromma. Och friherrinnan satte
sig vid pianot, när flickorna från köket och
betjänten kommo in. Och hon spelade gamla vemodiga
danser, som nordbon gläder sig åt, och folket dansade
med barnen, men sågo icke glada ut. Det var som
en skyldig del av en offentlig gudstjänst. Så fingo
barnen och folket sina julklappar. Och så skulle
de små gå att lägga sig.

Friherrinnan gick in i salongen och satte sig
i en fåtölj. Baronen satte sig på en pall vid hennes
fötter. Därpå lät han huvudet sjunka ner i hennes
knä. O, det var så tungt, så tungt! Och hon strök
hans panna, men sade ingenting. - Vad! Han grät?

- Ja, det gjorde han. Hon hade aldrig sett en
man gråta! Det var förfärligt! Han skakade bara
i hela den kraftiga gestalten, men han snyftade icke
och det hördes icke ett ljud från honom! - Varför
grät han? - Han var så olycklig! - Olycklig med
henne? - Nej, nej, icke med henne, men ändock!

- Hade de varit stygga mot honom? - O, ja! -
Kunde han tala om det? - Nej! - Han ville bara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free