Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Slitningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
166 GIFTAS
sitta här hos henne! Så som han satt hos sin mor,
en gång, för längesedan!
Hon jollrade med honom som med ett barn!
Hon kysste hans ögonlock och torkade hans ansikte
med sin näsduk. Hon kände sig så stark, så
underligt stark, och hon grät icke; men när han såg
henne så, fattade han mod igen. - Att han kunde
vara så svag! Det var förfärligt vad det i
verkligheten var svårt att bära dessa tillverkade
motopi-nioner! Trodde de själva vad de sade, hans fiender!
Ohyggligt att tänka, men det gjorde de nog. Man
såg stenar växa fast i tallar, varför skulle icke
meningar kunna växa fast i hjärnor. - Men hon trodde
ju han hade rätt, att han ville gott! - Ja, det
trodde hon! Men, han skulle icke bli ond,
saknade han icke sitt barn, det andra! - Jo visst,
men det fanns ju ingen hjälp för det! Nej, ännu
icke! Men han och de andra som arbetade för de
kommandes räddning måste tänka ut någon hjälp
för dem! Ännu hade han icke något förslag, men
starkare huvuden än hans och många tillsammans
skulle nog en gång kunna lösa den frågan, som nu
syntes olöslig. - Ja, de måste det! - Men deras
äktenskap, nu, var det ett rätt äktenskap, då han
icke ville säga henne sin sorg? Var det icke också
pro...? - Nej, det var ett rätt äktenskap, ty de
älskade varandra; det hade icke de gjort, förut, då!
Älskade de icke varandra? Kunde hon neka det?
- Nej, kära, älskade, det kunde hon ej! - Nå,
då var det ett rätt äktenskap av Gudi, av naturen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
