Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Naturhinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NATURHINDER 177
Naturhinder.
Hennes far hade låtit henne lära bokhålleri, för
att hon skulle undgå kvinnans vanliga sorgliga lott
att sitta och vänta på att bli gift.
Hon hade nu varit bokförare vid järnvägarnes
bagagestyrelse och var erkänd som en duktig sådan.
Hon kunde sköta drängar så att det var en lust att
skåda, och hon hade en vacker framtid för sig.
Så kom den gröna jägaren från skogsinstitutet
och så blev det giftas av. Men inga barn skulle
det vara. Det skulle bli ett andligt äktenskap på
det rätta sättet, och världen skulle se, att kvinnan
också var ett själiskt väsen och icke någon hona.
De båda makarne träffades om middagarne och
om nätterna, och det var ett sant äktenskap, två
själars förening, och nog var det två kroppars med,
men det talade man naturligtvis inte om.
En dag kom frun hem och berättade, att
tjänstgöringstiden var ändrad. Nya natt-tåg på Malmö hade
av riksdagen blivit påbjudna och hon måste
tjänstgöra hädanefter mellan sex och nio om kvällarne.
Det var ett streck i räkningen. Han kunde icke
komma hem förrän klockan sex! Omöjligt!
Nu fingo de äta middag var för sig, och
träffades bara om nätterna. Det var väl litet, tyckte han.
Och de långa kvällarne sen!
Han kom och hämtade henne. Men han tyckte
12. - Strindberg, Giftas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
