Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Naturhinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte om att sitta på en stol i bagageexpeditionen
och bli knuffad av drängar och bärare. Han var
alltid i vägen. Och när han ville prata med henne
där hon satt med pennan bakom örat, så kunde han
bli avklippt med ett: var snäll och var tyst, så
länge!
Och då vände drängarne sig bort, och han såg
på deras ryggar att de grinade.
Ibland fick han bli anmäld av en bokhållare
med dessa ord: »Fruns man väntar på Frun!»
Fruns man lät så försmädligt.
Men det som retade honom mest var att se
hur hon hade till knäkamrat vid pulpeten en ung
glop, som kikade henne rätt in i ögonen och ibland
lutade sig över hennes axel för att titta i
huvudboken, så att hans haka låg ner mot hennes bröst!
Och de talade om fakturor och certifikat och
saker som kunde ha betytt vad som helst, ty han
begrep ingenting. Och de kollationerade tillsammans
och tycktes vara mycket förtroligare och inne i
varandras tankar än mannen och hustrun var. Och
det var mycket naturligt, ty hon umgicks mer med
den glopen än med mannen. Och när mannen
sedan ville tala om skogsskötsel, svarade hon med
bagagetrafik, ty det huvudet är fullt med talar
munnen. Han började anse, att det icke var ett rätt
andligt äktenskap, ty skulle det ha varit det, måste
han ha varit vid bagagestyrelsen. Men nu var han
vid skogsinstitutet.
En dag, eller rättare en natt, förkunnade hustrun,
att hon skulle på ett möte nästa lördag med
järnvägskamraterna, och de skulle ha sexa efteråt.
Mannen mottog underrättelsen med någon förlägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
