Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Naturhinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 GIFTAS
- Han var svartsjuk?
- Ja, varför inte! Han var rädd att det skulle
komma något emellan dem.
- Fy, han var svartsjuk, vilken förolämpning!
Vilken skymf, vilket misstroende! Vad hade han för
tankar om henne!
- De aldra bästa! Han ville visa henne det,
och därför fick hon gå, ensam!
- Jaså, hon fick verkligen den äran att gå bort
ensam! Så nådigt!
Hon gick! Och kom hem på morgonen! Hon
måste väcka mannen och tala om så roligt hon haft!
Och vad det roade honom att höra det! De hade
hållit tal för henne, och de hade sjungit kvartett,
och dansat.
- Hur hade hon kommit hem då?
- Herr Glop hade följt henne till porten.
- Trevligt för honom, om någon av hans be-
kanta hade mött hans hustru klockan tre på morgonen
med herr Glop under armen.
- Vad skulle det göra? Hade hon dåligt rykte?
- Nej, men hon kunde få!
- Pah! Han var svartsjuk, och vad värre var,
han var avundsjuk. Han unnade icke henne ett nöje.
Jo, så var det att vara gift! När man var borta
och hade roligt, så skulle man komma hem och få
ovett! Fy vad äktenskapet var dumt! Och var detta
något äktenskap! De träffades om nätterna, alldeles
som annat gift folk. Och männen voro alla likadana.
Artiga innan de gifte sig, men sedan, sedan! Han var
precis lik alla andra män. Han ansåg sig äga henne,
rå om henne!
.- Han trodde, att de en gång trott sig få äga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
