Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Naturhinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NATURHINDER 181
varandra, men han hade misstagit sig. Det var hon
som ägde honom liksom man äger en hund, den
man alltid är säker på. Var han annat än hennes
vaktmästare, som kom och hämtade henne om
kväl-larne; var han annat än fruns man? Men ville hon
vara mannens fru? Var det likställighet?
- Hon hade inte kommit hem för att gräla.
Hon ville alltid vara hans fru, och han skulle alltid
vara hennes lilla man.
- Champagnen verkar! tänkte han och vände
sig åt väggen.
Hon grät och bad honom vara rättvis, och...
förlåta henne.
Han gömde sig i täcket.
Hon frågade ännu en gång, om han ville vara...
om han icke ville, att hon skulle vara hans fru?
- Jo, visst ville han det! Men han hade haft
så fasligt tråkigt om kvällen, att han aldrig ville
ha en sådan kväll mer.
- Ja, men det skulle vi glömma nu!
Ja, och så glömde de det, och hon var hans
lilla fru igen.
Följande afton, när den gröna jägaren kom ner
för att hämta sin fru, var hon ute i magasinerna.
Han blev ensam på kontoret och satte sig på hennes
stol. En glasdörr öppnas och herr Qlop sticker in
huvudet.
- Annchen! Är du där!
Nej, det var hennes man!
Han steg upp och gick sin väg! Herr Glop
kallade hans Anna för Annchen och för du! Annchen!
Det var för mycket.
Hemkomsten firades med ett stort gräl, varunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
