Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ett dockhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETT DOCKHEM 189
om de små, om framtiden! Och så gnistrade vinet
och kyssarne smällde, och så hördes taptot utifrån
strömmen. Men det rörde icke honom, han skulle
icke gå förr än klockan ett. Vad? Skulle han gå?
- Ja, han måste ligga ombord, men bara han
vore hemma till reveljen, så var det bra!
- Hur dags var reveljen då?
- Klockan fem!
- Fy så tidigt!
- Men var skulle hon bo i natt?
- Det fick han inte veta!
Det gissade han, och så ville han se var hon
bodde. Men hon ställde sig för dörren! Han kysste
henne och tog henne på armen som ett barn och
så öppnade han dörren.
- Hu vilken stor säng! Det var ju som stora
barkassen! Var hade de fått den ifrån?
O Gud, vad hon rodnade. Men hon hade ju
förstått hans brev så att de skulle »bo» på
gästgivargården.
- Ja visst skulle de bo där, fast han måste
vara ombord till reveljen, den där förb. morgonbön,
som just kunde vara detsamma!
- Hu så han talade!
- Nu ska vi ha kaffe och en liten brasa, för
lakanen kännas fuktiga! - En sån liten förståndig
skälm hon var, som skaffat en sådan stor säng!
Var hade hon fått fatt i den?
- Inte hade hon fått fatt i den!
- Nej, det kunde han nog tro! Vad han kunde
tro det!
- Han var så dum så!
- Var han dum ? Och så tog han henne om livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
