- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
190

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ett dockhem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

190 GIFTAS

- Nej, han skulle vara beskedlig!

- Beskedlig; det var lätt att säga det!

- Nu kommer flickan med veden!

När klockan slog två och det började brinna
i öster över skär och vatten, sutto de vid det öppna
fönstret. Det var ju som om hon vore hans älskarinna
och han hennes älskare. Var det icke? Och nu
skulle han gå ifrån henne! Men han skulle komma
igen klockan tio till frukost och sedan skulle de segla.
Så satt han på kaffe på sin reskokare och så drucko
de kaffe vid soluppgång och måsars skrik. Därute
på strömmen låg kanonbåten, och han såg
förvaktens huggare blänka till då och då. Det var svårt
att skiljas, men det var gott att känna det man
så snart skulle råkas igen. Och så kysste han henne
för sista gången, spände sabeln om livet och gick.
Och när han kom ner på bron och ropade »båt
ohoj» gömde hon sig bakom gardinen alldeles som
om hon skämdes. Men han kastade slängkyssar med
båda händerna ända tills matroserna kommo med
giggen. Och så ett sista »sov gott, och dröm om
mig», och när han mitt på strömmen vände sig om
och satte kikaren för ögat, såg han en liten vit
gestalt med svart hår inne i kammaren, och solen
lyste på hennes linne och bara axlar och hon såg
ut som en sjöjungfru!

Och så gick reveljen. Signalhornets långa toner
rullade mellan gröna öar ut över det blanka vattnet
och kommo igen bakom granskogar på andra vägar.
Och så alle man på däck och Fader vår och Jesu
låt mig städse börja. Den lilla klockstapeln på
Dalarö svarade med en liten ringning, ty det var
söndagsmorgon. Och nu kommo kuttrar i morgon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free