- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
197

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ett dockhem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ETT DOCKHEM 197

För övrigt skulle författaren, om han varit rättvis,
presenterat ett motsatt fall: la petite chienne veut,
mais le grand chien ne veut pas, säger Ollendorff.
(Jämför barkassen på Dalarö!)

§ 4. Att hon, när hon upptäcker att mannen
är ett suggskaft, ty det är han, när han vill förlåta
henne, därför att fuffens icke blivit upptäckt, vill
gå ifrån barnen, därför »att hon icke är värdig att
uppfostra dem», är ett mindre skarpsinnigt koketteri.
Om hon var ett nöt (ty icke får man väl lära sig på
Seminarium, att det är tillåtligt förfalska växlar),
och han var en oxe, så borde de numera gå bra i
spann. Aldra minst skulle hon lämna sina barns
uppfostran åt en sådan gök som hon föraktade.

§ 5. Nora har sålunda ännu större anledning att
stanna hos barnen, när hon får se vilket fä mannen är.

§ 6. Att mannen icke uppskattat henne efter
verkligt värde förut, det rådde han icke för, ty hennes
verkliga värde fick hon ju först efter kalabaliken.

§ 7. Nora var en tossa förut, det förnekar hon
inte själv.

§ 8. Alla garantier för att de hädanefter skola
draga jämnare föreligga ju: han har ångrat sig och
vill bättra sig; hon också! Bon! Se här labben,
och så börja vi om igen! Lika barn leka bra!
Hugget som stucket. Du var ett nöt och jag uppförde
mig som en oxe! Du, lilla Nora, var illa
uppfostrad, jag mitt gamla as hade inte bättre lärt.
Beklaga oss båda! Kasta ruttna ägg efter våra
uppfostrare, men slå inte bara mig i skallen. Jag är,
fastän jag är man, lika oskyldig som du! Kanske
litet oskyldigare, ty jag gifte mig av kärlek, du av
ekonomi! Låt oss därför vara vänner och tillsam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free