Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Ett dockhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
210 GIFTAS
testerade och ville gå och hämta henne. Men då
blev Gurli vild. Hon såg nog, att jag var
förälskad i den där Ottilia, att hon (Gurli) var
ingenting för mig; hon visste, att hon var ett våp, att
hon ingenting kunde, ingenting dugde till, och att,
huhuhu, matematik, det var alldeles omöjligt för
henne. Jag skickade efter en rack och så åkte vi
till Lidingöbro. Där drucko vi glödgat vin och åto
en dundrande sexa, och det var som på bröllop
igen, och så foro vi hem!
- Än sedan då? sade gumman och tittade över
glasögonen.
- Sedan! Hm! Gud förlåte mina synder! Men
jag förförde henne. Ta mig fan förförde jag inte
henne i min egen ungkarlssäng, och så går det till
på bröllop! - Vad säger du om det, mormor?
- Det gjorde du rätt i! Och sedan då?
- Å, sedan! Sedan så, så var det all right,
och nu tala vi om barnuppfostran och kvinnors
frigörelse från gammalt skrock och nuckeri, och
romantiken och fan och hans ablativus, men vi tala på tu
man hand nu, och då förstår man varandra bäst!
Inte sant, gumma?
- Jo kära hjärtans, och nu ska jag komma och
se på er igen.
- Gör det, du! Där ska du se hur dockorna
dansa, och lärkefåglar och spillefåglar sjunga och
kvittra, och där ska du se glädjen i tak, för där går
ingen och väntar på vidunder som bara finnas i
sagböckerna, du! Där ska du se på ett riktigt
dockhem, du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
