Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Fågel Fenix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÅGEL FENIX 211
Fågel Fenix.
Det var i smultrontiden, i prästgården han såg
henne första gången. Han hade sett många flickor
förr, men när han såg henne, då visste han, att
det var hon. Men han vågade icke säga något,
och hon log åt honom, ty han var bara gymnasist
ännu. Men han kom igen som student. Och då tog
han henne om livet och kysste henne, och han såg
raketkistor, hörde klockringning och jägarhorn, och
han kände jordbävning under stövlarna.
Hon var en fjorton års kvinna. Hennes bröst
stodo svällande höga som om de väntade små giriga
nosar och små gripande labbar, hennes gång var fast
på spänstiga vådor och vaggande ron, som om hon
skulle kunna bära ett par små under sitt hjärta när
som helst. Hennes hår var gult och mjällt som
skirad honung och stod alltid som ett vattenstänk
omkring pannan. Ögat brann och huden var frisk
och mjuk som ett handskskinn. De voro förlovade
och kysstes som fåglar i trädgården under linden,
i skogen, och livet låg som en solig oslagen äng
för dem. Men han skulle ta examen först,
bergsexamen, och den räckte med utländsk resa i tio år!
Tio år!
Och så for han till Uppsala! Om sommaren kom
han till prästgården igen, och hon var lika fager.
Tre gånger kom han igen, men fjärde gången var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
