Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÖST 241
Höst.
De hade varit gifta i tio år! Lyckligt? Så
lyckligt som omständigheterna tillåtit. De hade
dragit jämnt, jämnt som två jämnstarka stutar, vilka dra
i var sin ända av ett rep.
Första året bisattes naturligtvis en mängd
illusioner om äktenskapet såsom den absoluta sällheten.
Andra året kommo barnen, och livets släp gav icke
mycken tid till grubbel.
Han var mycket huslig, kanske väl mycket, och
hade i familjen funnit sin lilla värld, vars
medelpunkt han var; barnen voro radierna, och hustrun
sökte också vara medelpunkt men aldrig mitt i
cirkeln, ty där satt mannen, och därför råkade radierna
att stundom falla på varandra, utom varandra, och
därför skar sig det hela.
Nu på tionde året blev mannen utnämnd till
sekreterare vid fängelseinspektionen, och måste ut
att resa. Detta var en stöt åt hans hemvanor och
han erfor en verklig olust vid tanken på att han
för en hel månad måste lämna hemmet. Han visste
icke klart, om det var hustrun eller barnen, han
skulle sakna mest, kanske alltsammans.
Kvällen före avresan sitter han i sin soffa och
ser på huru hustrun packar hans kappsäck. Hon
ligger på knä på golvet och lägger in hans linne.
16. - Strindberg, Giftas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
