- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 14. Giftas /
242

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Höst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

242 GIFTAS

Hon dammar av de svarta kläderna, viker dem
omsorgsfullt, så att de skola ta den minsta möjliga
plats; inte förstod han sig på sådant! Hon hade
aldrig tagit sin ställning i huset som hans
tjänar-inna, knappt som hans hustru. Hon var mor: mor
åt barnen och åt honom. Hon kände sig aldrig
förödmjukad av att stoppa hans strumpor, och
begärde aldrig någon tack. Och hon ansåg aldrig
honom stå i skuld för sådant, då han i gengäld gav
henne och hennes barn både hela strumpor och
mycket mer, som hon eljes skulle fått släpa ihop
utomhus, under det hennes barn voro lämnade
ensamma hemma.

Han satt i soffhörnet och såg på henne. Nu
när avskedet nalkades, började små förskott på
saknaden att lyftas. Han betraktade hennes figur.
Skulderbladen hade skjutit något ut och ryggen var
krökt av arbete över vaggan, över strykbrädet och
Spiseln. Han var också böjd av arbete över
skrivbordet, och hans ögon hade måst taga hjälp. Men
nu tänkte han verkligen icke på sig. Han såg att
hennes hårflätor voro tunnare än förr och att en
svag ljusning syntes i benan. Var det för honom
hon mistat sin fägring, för honom ensam? Nej, för
den lilla kommun, som utgjordes av dem alla; ty
hon hade ju också arbetat för sig själv. Och hans
hår hade också förtunnats på hjässan i kampen för
dem alla. Han skulle kanske haft mer ungdom,
om de ej varit så många munnar, om han varit
ensam, men han ville ej ett ögonblick ha varit ensam.

- Det skall göra dig gott att komma ut litet,
sade hustrun, du har suttit alldeles för mycket inne
och kurat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/giftas/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free