Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÖST 257
buerats över alla dessa små skrikhalsar. Kanske han
bara såsom varande medlet ägt hennes tycke. Hans
roll var ju så övergående, och därför kände han sig
undansatt. Om han icke behövts för brödets
anskaffande, skulle han troligen nu varit förskjuten.
Han gick in i sitt arbetsrum, tog på sig
nattrocken och tofflorna, tände en pipa och kände sig
hemma igen.
Utanför piskade regnet med blåsten, och det
pep i kakelugnsrören.
Hustrun kom in, när hon slutat med barnen.
- Det är intet väder att plocka smultron i,
sade hon.
- Nej min gumma, sommaren är slut och det
är höst.
- Ja det är höst, svarade hon, men det är inte
vinter för det, alltid en tröst.
- En tröst! Svag tröst när man bara lever en
gång!
- Två gånger, när man har barn, tre, när man
får se sina barnbarn!
- Men sen är det riktigt slut.
- Såvida det inte finns ett liv efter detta.
- Det är ingen säkerhet! Vem vet ändå? Jag
tror på det, men min tro är intet bevis!
- Ja, men det är roligt att tro det, låt oss tro
det, låt oss tro att det kan bli vår en gång till för
oss! Låt oss tro det!
- Ja, vi ska tro det, sade han och lade sin arm
om hennes liv!
17. - Strindberg, Giftas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
