Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Brödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
262 GIFTAS
att mista sin syssla; chefen hade nämligen tagit illa
upp att han begärt ny tjänstledighet. Han beklagade
sig över kamraternas beteende, han kände sig
övergiven av alla, och han led vid tanken på att hon
ledsnat vid honom.
Nej, för all del, hon älskade honom fortfarande
lika högt som i de lyckliga dar då de nyss hade
blivit förlovade; kunde han tvivla på det?
Ack nej, men han hade lidit så mycket, han var
inte herre över sina tankar. Och han lade sin
glödande kind mot hennes, smög sin arm om hennes liv
och höljde hennes ögon med heta kyssar.
Myggorna svävade fram och åter i sin
bröllopsdans ovanom björken, utan bekymmer för de
tusentals små, som deras tillåtna nöjen skulle kasta in i
tillvaron; gäddorna lekte i vassen, vårdslöst
avlämnande millioner av sitt yngel; svalorna kysstes i
flykten mitt på ljusa dagen, allt annat än ängsliga för
följderna av slika oregelbundna älskogsförbindelser.
I ett nu sprang han upp och sträckte på sig
som efter en lång sömn med onda drömmar, i det
han inandades i djupa drag den ljumma luften.
- Hur är det med dig? viskade hans hustru
djupt rodnande.
- Jag vet inte. Men det vet jag, att jag lever,
att jag andas igen!
Och helt strålande, med klarnat ansikte och
glans i ögonen, sträckte han sina starka armar mot
hustrun, lyfte upp henne som ett barn och tryckte
en kyss på hennes panna. Hans vadmuskler svällde
som på en antik gud, bålen rätade sig spänstig som
ett ungträd, och rusig av lycka och livskraft bar han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
