Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Brödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BRÖDET 263
sin kära börda till gångstigen, vid vilken han satte
ner henne.
- Du förtar dig, älskade, sade hustrun [-avvärjande,-] {+av-
värjande,+} i det hon fåfängt sökte göra sig lös från
hans famntag.
- Ah inte! Jag kunde bära dig till världens
ända, och jag skall bära er alla, så många som ni
äro, eller, tillade han, så många som ni bli!
Och fulla av glädje gingo de hemåt arm i arm.
- När allting kommer omkring, älskling, får man
tillstå, att det går ganska ledigt att hoppa över den
där avgrunden, som skiljer kropp och själ.
- Så du kan säga!
- Hade jag bara vetat det, så skulle jag ha varit
mindre olycklig. O, de där idealisterna!
Och de gingo in till sig.
Den gamla goda tiden börjar på nytt, och den
bättre nya artar sig att bli varaktig. Herrn går åter
på sitt ämbetsrum, och man genomlever en omgång
till av kärlekens vår.
Ingen doktor mera, och lynnet alltid det bästa.
Efter tredje dopet finner mannen saken
betänklig och börjar åter det falska spelet med samma
påföljd. Doktor, permission, ridning och portvin!
Man måste göra ett slut. För varje gång yppade sig
en brist i budgeten.
Alldeles uttröttad, med hela nervmaskinen bragt
ur fogarne, måste han låta naturen ha sin gång.
Och genast steg utgift och sjönk inkomst.
Visserligen var han icke rik, men fattig icke
heller.
- Sanningen att säga, gumman lilla, så blir det
här precis samma spektakel igen, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
