Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Den brottsliga naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
296 GIFTAS
En afton, jag glömmer den aldrig, det var på
höjden av Madeira, luften var het som i ett
växthus, och vi gingo i bara skjortor och byxor, och
stiltjen hade stått i fyra dagar.
Jag kom in vid åttatiden i chefens hytt fullt
klädd. Han var mycket upprörd. Kunde knappt
tala.
- Det är en förfärlig värme, suckade han,
tag av dig spensen. Ja, det hade jag ingenting emot,
ehuru det stred i högsta grad mot reglemente och
god sed.
Han satte sig bredvid mig, halvt bakom. Jag
kände hans heta andedräkt i min nacke och erfor
en ängslan och en beklämning som jag ej kan
beskriva.
Vi höllo på med trigonometri och jag satt lutad
över papperet. Huvudet blev tungt och för att väcka
mig, rätade jag upp bålen och kastade huvudet bakut.
I detsamma föllo mina blickar på spegeln mitt emot.
Det jag då såg, ingav mig en sådan fasa som om
jag plötsligen sett naturen vända ut och in på sig
och visa sig avig. Såsom om solen blivit blå och
himlen gul, träden röda eller månen skjuta blixtar.
Hans ansikte låg över min axel och hans ögon
letade under uppslagen på min skjorta. Jag skrek,
tror jag, och ville springa upp, men fasthölls av ett
par armar^ och kände en kyss på mina läppar, en
kyss som av en tjurs vassa tunga, och det flåsade
över mitt ansikte som om en säl hade slickat mig.
När jag kom ut på däck, måste jag hålla mig i
bastingeringen för att inte falla, ty mina ben
darrade. Livet, naturen, allt låg svart för mig. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
