Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Den brottsliga naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN BROTTSLIGA NATUREN 297
var en uppenbarelse av det stygga, en skymt av det
onda.
- Och därmed var bekantskapen slut! sade
doktorn kallt och drack ur sitt glas.
- Nej, inte fullständigt. Vet du vad han sedan
gjorde? Han skrev brev till mig. Jag läste bara
ett! Det var ett kärleksbrev. Han älskade mig!
- Som Sokrates älskade Alcibiades! Tror du
att du gjort någon upptäckt! Och tror du att det
bara är avstängning eller överkultur, som framkallar
dessa fenomen. De förekomma även hos vilda
folkslag, ja hos djur. Det förefaller mig som om man
borde blunda för sådana naturens nycker och [-åtminstone-] {+åt-
minstone+} icke bestraffa den oskyldige, såsom jag
nyss sade. Vill du ha en historia i samma genre
av mig så skall du få.
- Ja, men låt oss få ta en smörgås först; jag
ser det är dukat därinne.
Han ropade åt en av gastarne att ta röret, och
så gingo de in i salongen.
De försökte på ett annat samtalsämne, men hur
det var återkommo de alltid till det första.
- Minns du när du gick i skolan, tog doktorn
upp, huru du hade vänskapsförbindelser med
jämnåriga. Ni gingo alltid tillsammans från läroverket,
sökte alltid varandra på lediga stunder, delade
meningar och kassa. Ja, du kunde till och med vara
svartsjuk på din vän om du såg honom försumma
dig för andra. Inte sant?
- Jo, men det var vänskap!
- Ja det var det! Men så börjar ju kärleken
också mellan de motsatta könen. Det skall gå långt
om innan någondera tillåter sig eller ens känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
