Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Lurad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LURAD 385
Två år hade förgått. De sutto slöa och ledsna
i sina morgonrockar och utbytte några sanningens
enkla ord.
- Vadd! sa han och pekade på hennes kläd-
ning, som hängde pösande på en stolkarm.
- Vadd! svarte hon och pekade med toffeln
åt hans syrtout, som dinglade över handduksstället.
Han drog nattrocken omkring sig och svarade
intet.
Två år senare råkade grosshandlaren göra
konkurs. Därigenom omöjliggjordes vidare kortspel med
de utlovade generalerna, och grevinnorna avklippte
umgänget med frun. Dottern blev mindre gärna sedd,
och löjtnanten fick smak för privatlivet hemma, helst
subsidierna från svärfadern uteblevo. En dag då
han varit mycket sanningsenlig mot sin grevinna,
fann denna sig föranlåten att ingå i detaljer.
- Du är inte så artig numera, sen jag blev
fattig, sade hon.
- Det var jag inte förut heller, svarte han, så
inte är det fattigdomen bara...
- Ja, men du var artigare mot pappa förr.
- Jaa, ty det var hans enda förtjänst att han
var rik. Nu sedan han förlorat denna aktningsvärda
egenskap, ser jag ingen anledning att visa honom
överdriven aktning.
- Du tillstår sålunda helt rått att du gifte dig
för pengar.
- Javisst! Det är ju vackert att tillstå sina
- hm - egenskaper.
- Och du skäms inte att säga mig det?
- Åjo, det gör jag, men du vill väl icke inbilla
mig, att du tog mig av - vad kallas det nu? -
25. - Strindberg, Giftas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
