- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 40. Götiska rummen /
129

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Ester.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ESTER 129

ihåg världsbegärets rörelser i eder, som du predikat
för ungdomen, tänk på hela »det inre sinnets frihet
från världens tjusning» när världen nästa gång skall
tjusa dig, hovpredikant! »Ve den som dukar under
i denna strid och sträcker vapen», Principiis obsta!
Du känner ungdomens frestelser, gamle, men du
känner icke ålderdomens, när världslig ära och
utmärkelse lockar dig till avfall, din dag kommer, då
du skall tre resor förneka din frälsare, Petrus, då du
skall narras att lovtala antikrist, som med sina
kringsmygande läror ursäktade synden, då Gud skall slå dig
med blindhet att du skall avlas intaga dens tronstol,
som stungit vår frälsare i hälen! Pass på! när den
dagen kommer, och tänk då på mig, som icke finns
mer...

Här slocknade den sjukes röst och han sjönk
tillbaka på kudden i en slummer.

Hovpredikanten, ty så hade han nu skiftat hamn,
och han hade många, blev nu hög, vid tanken på
sin värdighet, vilken måste iakttagas inför den
studerande ungdom, som åhört den läxa han fått; och
liksom han överlämnade målet åt vederbörande
läkare, hälsade han avsked med handen och kastade
en fras:

- Doktorn ser till att han får sova.

Därpå utvecklades molngubben på tälttaket och
blev fruktansvärt stor, en jättes huvud,
urtidsmänniskans, som kastade sten på kyrkor, inte tålde
ringklockor och fasade för lukten av kristet blod. Så
krympte resen ihop, och kröp ut genom tältluckan.

Nattbrisen från slätten ristade de stora lönnarne,
som susade och risslade likt en bäck i småstenar;
tältduken gick i små vågor och lyktans fyra hörn-

9. - Strindberg, Götiska rummen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/gotiska/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free