Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Ester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTER 131
läsarne vara hycklare, men äro det icke; en religiös
människa är alltid en bit sämre än andra, emedan
hon behöver gisslet, och en bit bättre än andra,
därför att hon begagnar gisslet. Tänk er en Oftedal
utan religion? Det hade varit en Caligula
sannolikt; nu blev han bara en liten Ludvig XV; det är
alltid något vunnet. Vad Axels bekännelse angår,
så vet jag att den är sann, och det var pinsamt höra
den gamle göra honom till ljugare, men han förstod
väl inte bättre, ty han har väl aldrig levat livet.
Och det är den stora frågan, ser ni, om man skall
gå igenom det eller gå utomkring smörjan. Jag vet
intet; somliga dyker ett tag och simmar vidare; andra
stannar på botten. Det tycks vara förutbestämt för
varje särskild, och Axels gnosticism, som han fått
av Stagnelius, synes ha givit honom en träng att
ödelägga det materiella underlaget för att lösgöra
det andliga. Om religionen .är i stort taget
anknytning med det ovan, så var Axel religiös, ty han
befann sig alltid stadd på flykt, sökte alltid bakom
fenomenet, tog livet som något provisoriskt,
övergående, ett gästspel i förbifarten, led av tillvaron,
och längtade hem. Han var ingen ond människa,
snarare motsatsen...
Här avbröts talaren av Ester, som blivit
upprörd:
- Varför säger du han var?
Läkarn syntes åtrå sig, men det var för sent:
- Jag säger var, därför att han är icke mer.
- Det visste jag för en stund sedan.
- Är han död?
-Ja!
Det blev tyst, och de tre ansikten blevo vita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
