Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Ester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 GÖTISKA RUMMEN
Ingen ville säga något banalt inför den stora gåtan.
Men de reste sig, och gingo in i tältet för att ta
avsked.
Morgonen hade grytt och lyktan var slocknad.
Tältduken var utifrån svagt rosenfärgad, och den
döde låg med huvudet kastat bakut, munnen öppen
som i extas, och ögonen riktade uppåt; hela ansiktet
strålade av hänryckning, som om han sett något
övermåttan skönt, sina drömmars land kanske.
Efter en lång vinter i Uppsala blev det vår igen,
och Ester kom hem till föräldrarne. Storö hade
utbildat sig till badort och fått societetshus; dit kommo
mångahanda folk, kutterseglare, sommargäster. Och
Ester måste gå klädd som dam, vilket föreföll henne
högst kuriöst; särskilt fann hon det vita som att gå
ikring i sina sängkläder, påminnande om lakan och
örngått, menade hon. Allt satt illa på henne, tog
sig inte ut, och när hon visste det, höll hon sig
undan. Men fru Brita tvang henne gå ner på
societeten, ty hon fick icke glömma att hon var kvinna.
Dessa stunder voro hennes bittraste när det var dans.
Då kunde hon sitta vid väggen och vänta bli
uppbjuden i timmar, men det kom ingen herre: och
kom det verkligen någon, så såg hon medlidandet
med den fula flickan, och det kränkte henne i det
innersta. Då uteblev hon och gick till skogs, for
ut till sjös, men skickades åter till danssalen vid
nästa tillfälle. Denna utställning av hennes
kvinnlighet, denna tävlan i en ojämn, ovärdig kamp slet
sönder henne, och hon bannade över det grymma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
