Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Ester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 GÖTISKA RUMMEN
- Men han ser bra ut! svarade den andra
damen.
Ester hade hört; och när hon nu såg detta nya
uttryck i grevens ansikte, som återstrålade den unga
skönhetens, då blev det mörkt inom henne, och hon
förstod varför hon aldrig sett hans ansikte få denna
glans i hennes närvaro.
Hon gick direkt hem och satte sig på sin
kammare. Det var natt men ljust, och enstaka toner
från societetsmusiken trängde fram till henne. Då
kom hon att erinra Chopins nocturne, som han spelat
för henne i den sällsamma societeten där i Uppsala.
Med sitt kalla, nyktra temperament, hade hon trott
sig stå över sådana barnsliga känslor som erotik,
men nu var hon fast, det fanns intet tvivel. Och
där satt hon och grät, av smärta över att vara
försmådd.
När hon icke kunde somna, gick hon ut; kom
ner till stranden och tog en båt; satte sig vid årorna
och höll ut på fjärden mot ett litet skär, som
brukade vara hennes mål.
Men hon måste förbi societetshuset, och där
ljöd ännu musiken; de bleknade ljusen lyste genom
fönstren. Hon ville fly, men drogs dit som om
strömmen satte henne. Då tog hon ett årtag och vände
rätt ut mot sista udden så att hon fick landet bakom
ryggen, och så styrde hon utåt.
Men pianomusiken följde henne med den svaga
landvinden. Och hon tvangs att sätta årorna i
valsens takt, ett, två, tre, vilket kändes som om hon
kommenderades därinnifrån, därbortifrån, där deras
kroppar rörde sig i samma rytm. Då vände hon
igen i annan riktning, men hon kom inte ifrån det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
