Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Ester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTER 133
nöjet, där de av naturen vanlottade skulle märkas
offentligt.
Det var en sådan dansafton på försommaren.
Föräldrarne sutto i direktionen, och Ester hade av
hänsyn för dem och även med åtanke av det
välgörande ändamålet gått med. Men hon hade icke
gått in, utan tagit plats på verandan, där hon såg
paren tåga förbi, förbi. Värsta pinan för henne var att
dölja sitt ansiktes uttryck av missräkning och
grämelse, och detta våld gav henne miner av vildhet
och trots.
Som hon satt där, kom en medicinare från
Uppsala, något munter från en kutter:
- Nej, si Pelle, undslapp det honom. Är Saul
också bland profeterna? Inte går du väl på såna
härna utställningar av reproduktionsdjur?
Ester blev svarslös, och kamraten gick in, utan
att bjuda opp henne. Detta att han icke satte i
fråga det hon skulle vilja dansa, kränkte henne på
ett särskilt sätt, trots det artiga i mannens tvetydiga
yttrande, då han höll henne för god för detta
spektakel.
Efter en stund syntes unge greven från Uppsala
förande balens drottning, ortens skönhet, vilken
hängde på hans arm och drack hans blickar. Ester
såg dem inträda i salen, dansa, och därpå
konversera. Alla badgästerna följde de två med menande
blickar, och en äldre dam, som kom ut ur salen,
hördes yttra:
- Den där skall bli grevinna! Lycka till; en
greve, vars far är kassör och vilken själv är socialist,
det är ett fint parti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
