Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Inför rådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖR RÅDET 149
Fadren lämnade rummet mera förvånad av de
upptäckter han gjort än ledsen; han var ingen
känslofull natur, hade tidigt nedsatt sina fordringar på
människorna och tyckte inte om uppgörelser och
förklaringar. Men inkommen i gästrummet, som man
glömt elda, överfölls han av en sådan frysning att
han gick till sängs med kläderna på; ty han ville
inte göra bråk i huset. Vatten saknades i karaffen,
en ljusstump lovade endast en timmes ljus, och det
tomma fönstret utan rullgardin åt upp det mesta av
skenet; de gråa kökskammartapeterna hägrade som
den eviga ledsnaden och ledan, de sparsamma
möblerna talade om armod och ruin.
Men han var så överväldigad av dagens
upprivande händelser, att han genast föll i en dödlik
sömn.
När han vaknade, trodde han det var morgon,
men salsklockan slog i detsamma, och han räknade
elva slag. Elva! Han hade lagt sig klockan nio,
och nu såg han den långa sömnlösa natten för sig,
ty han var spritt vaken.
Och nu, på en gång stod hela hans läge klart
för honom. En man i hans ställning, vid hans ålder,
utdriven ur sitt hem, avsatt från sin plats; utan att
ha ätit middag, lik en slarver, hungrig och frysande,
ett ovälkommet påhäng, som man önskade så långt
i väg... Hela förnedringen av uppträdet hemma,
då han blottades inför sina barn, fasan för det som
väntade ... processer och skandaler.
Han låg och såg på ljusstumpen, kände, att
när den tog slut, skulle mörkret vidtaga. Som han
tillhörde det folket, som ej kan besvära människor,
föll det honom icke ett ögonblick in att väcka en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
