- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 40. Götiska rummen /
150

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Inför rådet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150 GÖTISKA RUMMEN

tjänare för att få ljus, eld och vatten. Paralyserad
av ödets slag, vågade han icke röra sig ens, utan
låg som fastnaglad, frysande, såsom om kroppens
alla vätskor verkligen stelnat.

Alltjämt betraktade han ljusets avtagande; och
förnam det nu såsom om hans liv berodde av
detsamma, skulle slockna när det slocknade. Han blev
törstig av hungern, och frös av hungern, men sorgen
och saknaden, skammen och harmen blandade sig
in och fyllde ut ett ackord av kval. All livets
bitterhet på en gång, och utan möjlighet att finna
tröst i ett beklagande, ty han var för upplyst för
att gnälla över otacksamma barn eller en trolös
maka. Han hade tagit på livet med hårdhandskarne
och var icke van vid pjåsk, men detta övergick hans
krafter, och när ljusveken med ett fräsande sjönk
ner i pipan, sprang han upp för att skydda sig mot
mörkret. Han gick tyst ut i salen, medförande
tändstickorna, och när han tände, såg han att klockan
endast var fem minuter över elva. Han lyfte ner
taklampan och tände på den; gick till skänken och
fann något avståndet vatten i en gulnad karaffin; på
skänken låg sonens körvantar av grå kastor; den
ena vanten låg med knutna fingrar som en hård,
hotande näve, den andra låg på rygg med
innan-handen utsträckt som en tiggares begärande en
allmosa ; bägge grova med ansvällningar i lederna,
något avhugget, kvarlämnat, invändigt ännu indränkt
med människofett.

Han öppnade skänkdörren; när han böjde sig
ner, syntes hans stora skugga krypa in på samma
gång. En hård brödbit var det enda han fann; ur
bordsyrtuten tog han gul senap och strök på brödet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/gotiska/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free