Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Fru Brita på Storö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU BRITA PÄ STORÖ 199
kampen, och få honom ett namn; här stodo och suto
människor, som ville få en frände i jorden, vilket
icke heller är så lätt. Ingenting är lätt, varken
ingången eller utgången. Och det fingo de märka,
när de bådos sitta ner och vänta.
De sågo mörka män vid stora böcker skriva opp,
skriva opp och stryka ut; framställa öppet de mest
närgångna frågor. Fadrens namn ? Obekant. Gift
förut? Skild kanske? Få se skiljebrevet! Finns inte!
Är barnet döpt? Ja, men inte här. Var? Långt borta
5 Amerika! Får skriva dit!
Skriva, skriva, skriva!
- Den här delen av själavården är något
konstig; började greven viskande. Kontorsgöromål,
res-contra, kladd! Det är ju rotemän! Farbror Henrik
kallar det för prästkontoret; men det är ju en offentlig
biktstol. - Har ni varit till nattvarden? - Vad rör
det er! - Och de äro inte snälla! Det låter så hårt,
när Herrans tjänare talar.
Salen tömdes ut ett ögonblick, och en, som syntes
vara kontorschefen, pustade och torkade glasögonen.
Det var en världslig präst, tycktes det, ty han
berättade högt en anekdot om en kvinna, som förra söndan
blivit från predikstolen förlovad med galen man.
När han sett sig omkring i salen och igenkände den
ryktbara fru Britas dotter, som även låtit tala om
sig från Uppsala, så blev han röd i hårfästet; och
när kyrkvaktarn i det samma passerade för att röra
i kaminen, kunde han inte hålla munnen.
- Elda på, han, Söderström, så kamin blir röd;
rött ska det vara, rött åt de röda!
- Sitter han och skäller på oss? viskade greven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
