Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Fru Brita på Storö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 GÖTISKA RUMMEN
Men kontorspersonalen hade belönat chefen med
ett kvävt fniss, och denne, som succés;n stigit åt
huvudet, avlades efter nya lagrar.
- Var det inte en murvel här nyss, som ville ha
reda på sista skilsmässans detaljer? frågade han
klockarn.
Denne mumlade något, vilket endast skulle tjäna
som framkallare åt kvickheten, vilken nu brann av.
- Jaså, han skulle gifta sig; var det med viksel
eller med viksell?
- Det här är ju som på Södra Teatern, viskade
greven. Och jag, som tog det så allvarligt! Ska vi
gå vår väg? Ester?
- Nej! Tänk på mor!
- Men det är ju skoj! Jag går!
Kyrkvaktarn kom åter in, bärande en enrisruska,
vilken han tände i kaminen och svängde omkring i
salen. Det gick nämligen en epidemi, och alla
offentliga lokaler skulle rökas. Det var att blåsa på
prästens eld:
- Bra, Söderström, rök ut nihilisterna!
- Det är otroligt, viskade greven. Det är ju
busar! Busar! - Tänk, sådana där försupna
studenter; när de inte kan gå igenom Ultuna, så bli
de själasörjare, och sen ha de rätt meddela
upp-sträckningar åt sina medmänniskor. Man tar dimmen,
och så kan man lösa och binda själarne. Nej, vet
du, det här är ruttet, och jag sörjer bättre för min
själ själv.
Nu kom kyrkoherden. Det var en bildad, värdig
man; dock en högre ämbetsman, men ingen herde,
och ingen överstepräst. Han läste i betygen, och med
en vänlig min, icke alls nedlåtande, sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
