Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Hos de döde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOS DE DÖDE 251
- Minns du, tog hon upp, i fjor, den franska
artillerikaptenen, som deporterades såsom förvunnen
spion.
- Ja, svarade Max förströdd.
- Det börjar nu gå ett ryckte att han var
oskyldig; vad tror du om den saken?
Max tyckte inte om såna där volter i samtalet;
det kändes som ett försök att bedra honom, narra hans
tankar i banor, dit han icke ville. Emellertid svarade
han för att icke vara ohövlig.
- Jag var i Paris vid tillfallet, och fick den
föreställningen att han var skyldig, vilket jag fann
mycket naturligt, då han var född tysktalande
elsas-sare och var annekterad 1871.
- Varför tror du han var skyldig då?
Greven letade i minnet efter en för honom
likgiltig sak, och svarade:
- Kaptenen blev fransman, men hans släktingar
i Miilhausen fortforo vara tyskar; och när Dreyfus, så
hette han visst, varje sommar besökte dem, så var
det ju klart att han skvallrade. Jag såg även att han
i Fontaineblau eller någon annstans skulle ha
mottagit besök av en tysk bror, och visat honom en del
nya uppfinningar, om det nu var någonting att visa.
- Nå, men vad blev han dömd på då?
- På indicier; samstämmande vittnesbörd och
bindande omständigheter; den modärna bevisningen
fäster mer avseende vid detta slag än vid materiella;
och vittnen äro ju alltid falska på grund av det
mänskliga minnets ofullkomlighet och i följd av det
vulgära omdömets beroende av intressen och
passioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
