Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRSTA AKTEN 9
MJÖLNAREN.
Säg de; säg de! - Hur tog du den onda dagen,
då kroaterna kastade din dotter på hästryggen och
redo bort? Du tog den så illa, att du måste föras
till hospitalet i Wolgast...
MJÖLNARHUSTRUN.
Tyst, tyst, tyst! Det var ett Herrans straff för
mina synder, att jag levande skulle gå genom dödens
dalar och skåda vad jag aldrig anat; kanske desslikes
det var en hugsvalelse, att minnet av det förfärliga
släcktes ut, så att saknadens bitterhet ej plats blev
given.
MJÖLNAREN ser mot fonden.
Det prasslar i småskogen och det rullas
kissel-stenar...
Lägger sig ner och lyss mot marken.
... det är hovslag och vapenbrak... här stundar
ont, hustru! Ondare än i förr års, då kroaterna
mördade uppåt bäckkällan så kvarnfallet gick rött och stora
hjulet vispade blod som vid höstslakt; minns du liket,
som fastnat i skovlarne och välte opp och ner, opp och
ner... jag ser’et än, och axelmulen bär märket...
därför säger de att näckblommorna ä röda J år...
och ålarna i dammen ä så feta som aldrig förr, men
ingen törs på att äta dem, för de lukta som kadaver
och äro likblåa i köttet.
Tre ollonplockerskor. utmärglade och trasiga, in: de
samla ollon under ekarne och stoppa i påsar.
Där är ollonfolket, de enda fåglar, som stryka
i år! Stararne ha aldrig kommit, nötkråkan uteblir,
inga svalor bygga under takskägget, inga råkor eller
vildduvor på den osådda åkern, som endast bär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
