Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. I ljusan låga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON 129
Det har sårat mig grymt. - Jag vet mycket väl, att jag
bar mig åt som ett kräk i torsdags kväll - hos dem
- men var god och hör mig först - och döm mig
sedan. Det angår visst ej varken Er eller henne
att jag är sjuk - men det kan lända till min ursäkt
för mitt förfärliga beteende. - Jag fick min dom i
går, en stund förrän Ni kom - den dom som jag
fruktat så länge och som gjort att jag ej velat tala
med doktorn - jag uppsköt det, men - sak samma
- nu vet Ni varför mina kroppskrafter sveko mig.
- Men jag har en själ - vet Ni, som skall kunna
stå provet, som till och med skall kunna tävla med
Er egen. -
Låt mig - låt oss, min man och mig - få
umgås fortfarande med Er syster. - Jag tänker inte
fördärva henne och ej tror jag heller att hennes man
fruktar det - och Ni borde känna mig. - Således
- en dag, utan att låtsa om något vidare skriver jag
till henne och frågar om hon vill ta emot oss - detta
är på min mans begäran, var god observera detta -
och det skulle vara en förolämpning mot oss båda
om Ni tvang henne att neka. -
Nu farväl! Jag litar på att vi råkas i morgon
- skall Ni vara svagare än jag–––––Tänk, Ni har
rättighet att tänka fritt, att få s e u t som Ni behagar
- jag måste se glad ut för att ej än mer öka på
en människas sorg. - Vilkens lott är svårare, Er eller
min?! - Var barmhärtig mot Er - syster - ja!
Er syster och Er
Väninna.
Än en gång påminner jag Er att ett attentat
mot Ert liv - skulle ej ensamt vålla ett likadant
9. - Strindberg, Han och hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
