Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. I ljusan låga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 AUGUST STRINDBERG
mot mitt eget, utan det skulle fläcka mig - inte
friherrinnan ***:s namn, för det låter så fint - men
det skulle störta den kvinnas heder som Ni älskat
och som evigt bönfaller att få vara Er
vän. -
Till Gustav privat den 24 Mars.
Jag måste tala om någon räddning
skall bli möjlig!!
Säg att jag ligger sjuk och icke kan komma!
Olycklige vän!
Har jag rättighet att kalla dig så?!
Varför läten I mig icke gå då när jag ville!
Nej - varför reste jag icke!! O, vad jag lidit och vad
jag gjort ont. - Varför var jag så feg att jag icke
kunde säga allt medan tid var - jag fruktade att
aldrig få se Er mer och det var värre än döden -
och jag fruktade aldrig mig själv, jag var övermänsklig
i min styrka - jag kände huru ren jag var i Er
närhet och kunde aldrig finna att det var synd så
älska - och jag älskade Er båda. - Jag kunde aldrig
skilja Er i mina tankar - jag såg Er alltid tillsammans
i mina drömmar. - Varför började Ni skiljas - varför
lämnade du mig en plats emellan Er - varför lät du
mig ta hennes arm som du aldrig skulle ha lämnat,
- Jag har icke rättighet att förebrå! Förlåt tusen
gånger - då jag såg orimligheten av min ställning
ville jag fly med min hemlighet - ty den var det för
henne - men jag fick icke - varför gjorde jag icke
det emot Er vilja. - Jag var tör mänskligt svag.
- Nog! Jag måste offras för att rädda henne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
