Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 AUGUST STRINDBERG
förr så i avgrunden, och ta hans skalp och därav
göra mig en tobakspung!
Hur har du det min lilla vän?
Nu är jag hemma igen! Ve!
Din Johan.
Köpenhamn d. 5.
Min! min Egen! min Ende! min, min Johan -
min är du ändå - nu känner jag det - mitt hopp, min
framtid - det är du som ger min genius sin livskraft
- du lyfte hennes huvud då det hängde maktlöst mot
hennes sårade bröst - du läskade hennes brinnande
törst med hoppets livsdryck - du mättade hennes
uthungrade lekamen med ditt ords kraft - du har skänkt
henne din erfarenhets rikedom och uppehåller hennes
titt och ofta sjunkande krafter med din tro. -
Och hon skulle ej älska dig - tag mot hennes
kärlek, den är mer värd än kvinnans, älskarinnans eller
makans. - Tack för ditt långa, vackra brev - så
många, många gånger har jag läst om det. - Då
det började slutta utför med modet så läste jag det,
och om och om igen skall jag läsa det, att det må ge
mig krafter. - Ack! att lida det är svårt - men
kanske måste man om man skall bli värdig. - När
jag blott åter får komma tillbaka - och se dig. -
O! jag vet att jag kanske skall låta dig se många
tårar - men låt mig då få gråta ut vid ditt bröst -
vårregn som du sade gör så gott och säden frodas då
och axen fyllas och uppfylla sin bestämmelse till
människornas nytta. Ack att även jag min lilla stackare
kunde bli ett sådant ax som har många tankekorn att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>