Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Sjunde kapitlet. Carlssons sanndrömmar; chiffonjén bevakas, men utredningsmannen kommer och stryker streck över alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i och sätta ut årorna. Och så blev beslutat, så
gjordes.
– Ett tu, tre! kommenderade Flod; ekan sköt
fart, släppte kälken föröver, vickade till och kistan
kom i sjön.
I förskräckelsen glömmer Floden och Carlsson,
som voro akterom, att hoppa i båt, medan Norman
och Rundqvist räddade sig, och de blevo stående
på iskanten. Kistan var illa spikad, fylldes med
vatten och sjönk, innan någon fick besinning att
tänka på annat än sig själv.
– Nu få vi gå till prästgården genast! befallde
Floden, som i dag var mera handlingskraftig än
tankeduglig.
Carlsson gjorde invändningar, men på Gustens
fråga, om han tyckte det var bättre att stå kvar
på isen hela natten, hade han intet att invända, helst
han såg, att allt hopp om att nå kobben var ute.
Rundqvist och Norman kravlade sig emellertid
i land, skreko och hojtade åt kamraterna att komma
efter, men Floden svarade endast med att vifta med
handen till adjö och pekade söderut i fjärden, där
prästgården låg.
Carlsson och Flod vandrade en lång stund tysta;
Gusten med isbillen först för att pröva om det bar;
Carlsson efter med rockkragen uppslagen, kuslig i
lynnet efter det hastiga och ömkliga slut hans hustru
fått och vilket man nog skulle kasta på honom.
När de gått en halvtimma, stannade Gusten och
pustade; därpå tittade han sig omkring på kobbar
och stränder för att se, var han befann sig.
– Nå djäveln, ha vi inte gått galet! brummade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
