Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Sjunde kapitlet. Carlssons sanndrömmar; chiffonjén bevakas, men utredningsmannen kommer och stryker streck över alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han; det var inte Måskläppan, för den ligger där;
och han pekade åt ost. Och där ha vi Gillöga tall.
På en långsträckt ö inåt land pekade han ut
en tall, som var lämnad ensam uppe på en uthuggen
skogshöjd och som, liknande en optisk telegraf med
sina två kvarsittande grenar, var ett bekant sjömärke
eller landkänning.
– Och där ha vi Trälskär.
Han talade för sig själv och skakade på huvudet.
Carlsson blev rädd, för han var icke hemma i
skären och hade haft obegränsat förtroende till
Gustens vetande. Floden tycktes emellertid ha tagit
sitt bestick, ändrade kurs och satte sig i rörelse mera
söderut.
Emellertid hade skymning fallit, men snön lyste
ännu något litet, så att de kunde hålla landkänningen;
de talade inte ett ord, men Carlsson höll sig tätt i
spåren efter sin vägvisare.
Plötsligen stannade denne och lyssnade.
Carlssons ovana öra hörde ingenting, men Gustens tycktes
vilja knipa ett svagt dån ifrån ostsidan, där en
molnvägg, tjockare och svartare än den töckenslöja, som
insvepte synranden, hade stigit upp.
De stodo stilla en stund, tills Carlsson kunde
uppfatta ett sakta brus och ett dunkande, som
nalkades.
– Vad är det? frågade han och kröp intill
Gusten.
– Det är sjön! svarte denne. Om en halv timme
ha vi ostvinden här med snötjocka, och vill det sig
riktigt illa, så bryter isen upp. Då vete hålen hur
det går med oss. Raska på nu bara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
