Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Sjunde kapitlet. Carlssons sanndrömmar; chiffonjén bevakas, men utredningsmannen kommer och stryker streck över alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carlsson flämtade och flåsade, avståndet mellan
honom och Gusten ökades och slutligen befann han
sig ensam springande i mörkret. Han stannade då
tvärt, letade spår, såg inga; ropade, men fick intet
svar. Det var ensamheten, mörkret, kölden, vattnet,
som kom med döden.
Uppjagad av fruktan satte han ännu en gång fart
under fötterna, sprang så att han såg, huru
snöflingorna gingo baklänges, fastän de hade samma
riktning som han, och så ropade han igen.
– Följ med vind, så kommer han väst på land!
hördes en flyende röst inifrån mörkret, och så blev
det tyst igen.
Men nu hade Carlsson inga krafter kvar att
springa, utan modlös lät han farten sakta och gick,
steg för steg, utan att kunna förmå sig göra
motstånd, under det han hörde sjön komma bakom sig,
dånande; frustande, suckande, som om den enkom
varit ute på nattligt rovtåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
