Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Sjunde kapitlet. Carlssons sanndrömmar; chiffonjén bevakas, men utredningsmannen kommer och stryker streck över alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om lugnet, repade eld på en tändsticka och frågade
vad som stod på.
– Det är någon som ropar i trädgårn! Hör
du inte!
Pastorn lyssnade och satte på glasögonen för
att höra bättre.
– Ja, min själ gör det så! Vem... kan det
vara?
– Gå och se efter, vet jag! svarade frun och
gav gubben en ny påstötning.
Pastorn fick kalsongerna och pälsen på sig, sköt
fötterna i sina bottforer, tog ner bössan från väggen
och satte på en knallhatt; skakade ner fängkrutet
och gick ut.
– Hej, vem där! ropade han.
– Flod! svarade en dov stämma bakom
syrenhäcken.
– Vad fan står nu på, att du kommer så här
dags! Ligger gumman i själtåget?
– Det är allt värre än så! lät Gustens medtagna
stämma. Vi ha förlorat henne!
– Har ni förlorat henne?
– Ja, på sjön ha vi förlorat henne.
– Men kom in då för all världen och stå inte
här i kylan!
Gusten såg ut vid ljusskenet som ett urblåst
ägg, enär han varken ätit eller druckit på hela dagen
och dessutom haft det hundgörat att springa kapp
med ostvinden. Sedan pastorn i ett andetag fått
redogörelsen för förloppet, gick han in till sin gumma,
och efter en liten storm på några minuter fick han
nyckeln till ett visst skåp ute i köket, dit han förde
sin skeppsbrutne gäst. Och snart satt Gusten vid det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
