- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
178

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Sjunde kapitlet. Carlssons sanndrömmar; chiffonjén bevakas, men utredningsmannen kommer och stryker streck över alltsammans.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den efter omständigheterna tillpassade jordfästningen.
Pastorn steg ner i en eka, åtföljd av Gusten; gick
ut i akterstäven, tog upp sin bok, satte sin näsduk
mellan vänstra handens fingrar och blottade sitt
huvud, under det alla karlarne på stranden ströko
av mössorna.

– Ska vi ta 452, Jag går mot döden, kan ni
den utantill? frågade pastorn.

– Jaa! svarades från stranden.

Och så steg sången dallrande av kölden först,
sedan av rörelse över det ovanliga i ceremonien och
de gripande tonerna i den gamla psalmen, som
ledsagat så många i den sista vilan.

De sista tonerna klingade ut och ekade över
vatten, mot skär, genom den kalla luften, och det
blev ett uppehåll, varunder man endast hörde
nordans sus i martallarnas barr, vågornas plask i
stenarne, måsarnes skri och båtarnes huggande i botten.
Pastorn vände sitt åldriga, fårade ansikte ut mot
fjärden och solen lyste över hans kala huvud, kring
vilket de gråa hårtestarne ristades av blåsten som
hänglavar på en gammal gran.

– Av jord är du kommen, jord skall du åter
varda, Jesus Kristus vår Frälsare skall dig uppväcka
på den yttersta dagen! – Låtom oss bedja! började
han med sin djupa stämma, som kämpade mot vind
och våg för att höras.

Och så gick jordfästningen på, ut till Fader vår,
och efter välsignelsen sträckte han sin hand ut över
vattnet till ett sista farväl.

Mössorna sattes på. Gusten tryckte pastorns
hand och tackade honom, men tycktes ännu ha något
på hjärtat.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free