Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Sjunde kapitlet. Carlssons sanndrömmar; chiffonjén bevakas, men utredningsmannen kommer och stryker streck över alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hör nu, pastorn, jag tycker ändå att – skulle
inte Carlsson också haft ett litet ord med?
– Det var för två, min gosse! Men det var
vackert av dig i alla fall att tänka på honom,
svarade gubben, som tycktes mera rörd än han ville.
Solen gick ner och man hade endast att skiljas,
söka komma hem så fort man kunde.
Men man ville ändå visa Floden en sista
uppmärksamhet, och sedan avsked blivit taget och alla
kommit i båt, följde man honom en bit på väg,
lade så upp båtarne i linje som till skötsättning,
hälsade med årorna och ropade adjö!
Det var en hyllning åt sorgen, men också åt
den unge mannen, som nu upptogs i männens
självansvariga led.
Och till rors i sin egen eka lät den nye herren
till Hemsö sina drängar ro sig hemåt, för att styra
egen farkost över det nyckfulla livets blåsiga fjärdar
och gröna sund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
