- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
202

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

över vart de tagit vägen, när Gud lät människan
skapa klaveret. Men vägen var brant och han kände
hur det värkte i ryggen, när han föll bakåt, och det
blåste kallt i halsgropen, och han hörde en hund
skälla och en uggla skrika och när han vaknade,
förnam han icke mer det dova orgelljudet från
granskogen, utan det dallrade som när fiolerna spela
sextiofjärdedelar i applikaturen, och kärran hade
stannat i en björkhage, som slutade av »malmen»,
vilken nu sänkte sig och övergick till ett stort slätt
åkerland. Och i fyrsprång bar det nedför backen,
ner på slättlandet, där rågskylarna stodo i troppar
och kolonner, grupper mot rytteri, bataljoner med
skyttegravar emellan; ändlöst och som ett slagfält
utbredde sig sädesregionen, som härifrån kunde
överskådas genomskuren av en å, vars båda stränder
tycktes bevakade av rågkärvarnes tiraljörer, bildande
en kulle intagen av en detacherad avdelning; här lågo
hela led kullblåsta och betäckte marken med döda
och sårade, här kommo de på krakstörar och sågo
ut som pikenerare från trettioåra kriget med axens
långa plymager fladdrande för vinden. Och nya
trupper defilerade alltjämt, förstärkningar ryckte fram,
och nere i sänkorna låg dimman som kanonrök efter
dagens batalj.

Herr Lundstedt, vars drömmande och lekfulla
sinnelag vi ovan antytt, roade sig, för att fördriva
tiden, att leka det han var Napoleon, som nu på en
släda ilade från det brinnande Moskva, föreställt av
den sjunkande månen bakom en klockstapel i fjärran,
och han hälsade då och då med en nickning och ett
dystert ögonkast sina tappra trupper, som syntes
göra uppmarscher i häck på ömse sidor om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free