Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Den romantiske klockaren på Rånö - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några timmar senare stod herr Lundstedt på den
rosenröda ångbåten Hermoders fördäck, när
Kungshatt passerats och Stora Essingen, och man under
Marieberg fick första synen på Stockholm. Morgonen
hade varit tryckande het, solen hade skinit på
västermoln, och sedan hade den ena molnvagnen efter
den andra kört upp på himmelen, höll stilla och
skockade sig som en artilleripark på de intagna
höjderna. Och när hela batteriet var samlat, gavs eld,
gnistan flög i sicksack över kyrktorn och takåsar,
och dundret hördes, innan man räknat till fem, luften
suckade, böljorna väste till och ångbåten darrade;
nya molnvagnar bröstade av, ryckte fram, och glatta
lag gåvos gång på gång. Så brusto de svarta skyarne,
och när ångbåten lovade in åt Skinnarviksbergen
låg den stora staden fläckvis i kvastar av solsken
och fläckvis skuggad av åskmolnen, och i en krets
av ljus, som under en lampskärm, låg
Riddarholmskajen med sina ångbåtar i alla regnbågens färger,
sjögröna med cinnoberröda vattengångar, lysande av
blankskurad mässing och vitt järn, svarta skorstenar
och kopparröda ångpipor; gamla Gripen och
Kommendörkapten, den långa smala Aros med för och
roder i båda ändar, Prins Gustav och Uppland, och
längst bort vid simskolan den lilla Tessin; och över
master, skorstenar och flaggstänger höjde sig de två
hundraåriga lindarnes gröna kupoler, under vilka
bärargillets ledamöter togo skugga; och därbakom
gymnasiihusets åldriga fasad, och högst över alla,
Riddarholmskyrkans järntorn. När Hermoder lossat
sina nickhakar under södra bergen och lupit in till
kransen att förtöja, kände herr Lundstedt sig
beklämd, och när han lämnat biljetten vid landgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
